Flugor i saltvatten: tre dagar kring Cap d'Agde
Jag ringer Matthieu: "Sugen på att åka till kusten och kasta lite fluga?"
Guidesäsongen i vatten av första kategorin är över, och han är med på noterna. Så ger vi oss av för tre dagar kring Agde, med flugspöna packade och en helt ny värld att upptäcka. Vi är vana vid öringåar, men när det gäller havsfiske är vi nybörjare.
Mynningen
Första spot: mynningen till kanalen clot de Malhet. Tramontanavinden möter oss med vindbyar på 50 km/h och gör kasten besvärliga. Vi måste ha vinden i ryggen och utnyttja dess kraft för att få ut våra streamers. Flugurvalet är ganska enkelt: några Deceiver, Clouser Minnow i olika färger, några Crazy Charlie (förtyngda räkimitationer som ska fiskas nära botten), två eller tre flytande flugor (av typen Foam Skater) och förstås tobisimitationer av typen Surf Candy!
De senaste översvämningarna i Hérault har färgat vattnet. Vi satsar på flashy flugor som kontrasterar mot det chokladbruna vattnet. Kast följer på kast. Mörkret har redan sänkt sig över oss, och vi har inte haft ett enda hugg.
Flugfiske nedanför klipporna vid Agde
På morgonen den andra dagen byter vi strategi. Vi styr mot det klara vattnet nedanför klipporna vid Agde. Ljuset och landskapet känns som hämtade från världens begynnelse. Vi klättrar upp på klippblocken för att kasta genom vinden.
Jag provar olika sätt att variera hemtagningen och olika strips, och nöter på med Roly Poly - jag har fått för mig att havsabborren svarar bra på snabb hemtagning.
Foten slinter på ett halt klippblock och blir genomblöt. Jag passar på att känna efter hur varmt vattnet är. Det är fortfarande väldigt varmt. För varmt? Den låga aktiviteten får oss att fundera. Vi pratar med lokala fiskare, och alla säger samma sak: förhållandena är svåra och fisken har varit trög i flera veckor. Det sätter våra första resultatlösa försök i perspektiv...
Min nya utrustning
Guideline LPX på 9 fot för linklass 8, tillsammans med flugrullen Aura och en Coastal intermediatelina, blir en välbalanserad kombination. Trots vindbyarna njuter jag av att kasta. Bland klippblocken hjälper min linkorg Sondergaard Coastal mig att slippa trassel och linor som fastnar.
Möte med näbbgäddor på piren vid Cap
Vi byter område, väljer piren vid Cap och provar olika, mindre streamers. Matthieu får syn på en fin näbbgädda. Fisken är otroligt aggressiv och följer tobisimitationen. Den fastnar på kroken. Och lossnar snart igen... Matthieu satsar då på lite siktfiske (gamla takter från åfisket!) och söker av piren. Han får syn på en andra näbbgädda, krokar den och tappar även den. Inte så lätt att kroka en fisk med en nålsmal näbb!
Siktfiske efter multe vid hamninloppet
Tredje dagen styr vi mot hamninloppet för siktfiske efter multe - lokalt kallad muge! Vi lägger undan våra streamers och väljer små, diskreta flugor: märlimitationer (tänkta att efterlikna små räkor), små nymfer och brödimitationer. Att säga att multen är skygg är en underdrift. Den är rent av paranoid, och de få huggen sker med yttersta läppspetsen! Det gäller att fiska med tunn tafs och ganska långt från land. Ett tiotal multar faller ändå för vår brödimitation. Det ger oss lite nytt hopp. Jag provar ett montage med torrfluga och nymf i tandem med två "brödflugor": en flytande och en under ytan. En liten havsruda nappar!
En havsabborre följer efter
Men det är en annan fisk i hamnen som ger oss det starkaste minnet. Matthieu har sett några näbbgäddor stryka omkring och knyter en Surf Candy på tafsspetsen. Han gör flera kast och tappar ännu en näbbgädda. I nästa kast dyker den abborrformade skuggan av en fin havsabborre upp bakom hans tobisimitation. Havsabborren följer flugan utan att ta. Den kommer tillbaka en andra gång, följer streamern... och försvinner sedan. Ett flyktigt men uppmuntrande möte. Som också väcker frågor. "Vad missade jag? Vad gjorde jag fel? undrar han. Var det flugan, hemtagningen, hastigheten eller att min silhuett syntes för tydligt på kajen?"
De sista kasten från stranden i skymningen
Efter en god, stärkande måltid mitt på eftermiddagen - som tur är serverar restaurangerna vid havet mat sent! - bestämmer vi oss för att åter fokusera på havsabborren och prova ett sista sätt: att fiska i vågorna och det grunda vattnet längs stranden. För Matthieu blir det ett tillfälle att ta på badbyxorna och doppa fötterna. Han fångar en fjärsing på en liten röd streamer som han fiskar alldeles ovanför botten. Själv får jag ett rejält hugg i vågorna. Motivationen stiger igen! Vi fortsätter tills dagens sista ljus falnar; det sägs att havsabborren är mer aktiv på natten än på dagen. Horisonten får en ockrafärgad ton som övergår i purpur, och havet blir metalliskt blått. Vi kastar i halvmörkret och utnyttjar den hårda sanden för att lägga ut fluglinan och förlänga kasten. Mörkret tätnar, och motvilligt lämnar vi stranden och havet.
De här soliga höstdagarna i vinden och Medelhavets salta luft har gett oss en fin inblick i vårt nya fiskevatten. De har också visat hur lite vi vet om den här miljön... Men det är just det som gör upplevelsen så spännande: att åter känna nybörjarens osäkerhet, tvekan och nyfikenhet. När det gäller flugfiske i havet är vi alldeles nykläckta. Och vi återvänder gärna för att kasta och strippa, med lite mer erfarenhet och lika stor nyfikenhet. Fortsättning följer!
- UTRUSTNINGEN VI TESTADE UNDER RESAN -
